Setback

Än så länge läser ingen här. Det borde vara inspirerande. Ingen vet vem jag är eller vad jag har för hårfärg. Men mina ord är beroende av läsare, så har det alltid varit. Och nu sitter jag här vid midnatt och har tillbringat hela dagen bland sådant som brukar kunna medföra inspiration.

Jag har umgåtts med människor, tagit en lång promenad i januarisolen, åkt buss och tjuvlyssnat på två tjugoåringars samtal. Jag har varit på stan, besökt optikern, varit glad, lagat soppa och sett en lång, bra musikalfilm. Men ändå är hjärnan tom. Jag bara önskar att det kunde dyka upp några karaktärer. Någon vacker formulering, en storslagen insikt om livet.

Men det enda jag har fått är ont i halsen. Och lite hosta.